Höst!

Hösten är verkligen här nu, sommaren är redan slut. Jag gillar verkligen vår och sommaren för att det är ljust och man kan träna massor utomhus, men på ett sätt kan det vara rätt skönt med höst också. Det blir ju som en liten omstart, och särskilt för oss triathleter som tävlar mest på sommaren, ja då blir ”breaket” mellan säsongerna mitt på hösten.

Så jag ser fram emot mycket nytt nu, det ska bli riktigt kul! Om ca en vecka sätter jag igång med träningen på riktigt inför säsong 2012 och med det lite förändringar, till det bättre!

Det är segt att ha haft ett mellanår, där det inte riktigt gick som planerat, men jag får lära mig av det och göra nästa år bättre. För det ska bli bättre nästa år! Och vilket bra år 2012 blir!

Jag har fortsatt köra vilomånad och promenerat runt holmen och runt i stan massor. Och umgåtts med vänner som inspirerar! Jag blir mer och mer laddad inför att börja träna mot mina mål jag med!

Säsongsvila

Hösten är här och jag kör säsongsvila just nu. Träningen har satts på paus, och tydligen bloggandet också.

Men jag har tränat litegrann dock. Mest promenader, vissa på en timme, andra på en halv dag! Strosat runt i rask takt i stan. Helst vid vattnet. Och går man vid vattnet en lördag kan man se båtarna nedan. Så fint!

Sen har jag hängt lite på gymmet också. Med flera styrketräningar i veckan har min rygg blivit bättre och bättre. Idag var jag hos naprapat igen och det var mycket bättre än sist för två veckor sedan. Skönt! 

Så september månad blir vilo-slappe-månaden, i oktober är jag sen redo att jobba mot mina nya mål 2012. Mer om dem senare!

Min träning som stapeldiagram, från Funbeat.se som idag uppdaterade sin sajt. Snyggt!

Lite styrketräning kanske?

Igår var det måndag och dags att börja en ny vecka. En ny och bra vecka ser jag fram emot! Jag började med att gå till en för mig ny naprapat. Fick tips av en annan triathlet att testa denna naprapat, och det är intressant och nödvändigt med lite ny input ibland. Särskilt när jag tycks ha fastnat i ett dåligt mönster.

Så jag var där på morgonen och fick en bra genomgång av kroppen och dess svagheter/stelheter. Blev utknäckt i höft/rygg/nacke och masserad och hade sen lika långa ben efter utknäckningen. Det är ju en bra utgångspunkt för mer träning iaf.

Jag fick också tips om styrketräning och övningar jag bör köra. Muskelmassa tycks saknas på vissa delar av rygg/axlar, och det kan vara bra för både hållning och mer träning. Samt stretch av t.ex. höftböjare, rumpa och bröstmuskler.

Det kändes iaf direkt mkt bättre efter behandlingen och jag blev så peppad och motiverad att jag bestämde mig för att gå till gymmet och styrketräna redan på kvällen.

Så på kvällen promenerade jag hem från jobbet, hämtade snabbt träningskläder och gick bort till ett av de närmsta gymmen, SATS Stadshagen. 

Det var längesen jag var på gymmet, hänger ju inte där så mkt på somrarna, och nu var det styrketräning. När körde jag det senast liksom?  Men nu var jag riktigt peppad, hade skrivit upp ett program att köra, och hade ipoden med musik som höll mig igång.

Värmde upp kort på crosstrainern i 10 min innan jag sen satte igång. Körde rätt så lätta vikter, men kom iaf igång med övningar. Det blev bl.a:

- rotatorcuffövningar, hantlar och dragkablar

- bröstpress med hantlar

- axelpress med hantlar

- latsdrag (uppifrån)

- rodd i maskin, samt i kabelmaskin

- bålstabilitet i form av plankan mot boll, samt sidoplanka 

- lite stretch på det

Så där fick jag till ett riktigt roligt styrkepass på dryga timmen. Det var kul ju! Och det kändes fortsatt bra (bättre) i ryggen. Jag hoppas jag har tagit ett steg på rätt väg nu. Jag jobbar vidare så får vi se!

Bellmanstafetten

I lördags var det Bellmanstafetten, och för första gången var jag med! Ryggen var ju kass i slutet av veckan, men jag kunde liksom inte svika mina jobbkollegor och vårt lag. Och 5km känns som att jag kan springa anyday, i sömnen. Men fort skulle det knappast gå, men jag skulle ta min del av sträckan iaf.

Vi var två lag från jobbet, och alla var peppade och glada att springa. Vi hade optimerat lagen och hade ett "snabbt" och ett "mindre snabbt" lag varav vi i de mindre snabba laget var mixed. Jag var enda tjej med, och en av väldigt få tjejer på jobbet, så inget konstigt med det.

Det konstiga var kanske att jag som "tränar så mkt" var den som tog jumboplatsen bland alla som sprang, haha. Men jag var där för att springa igenom, och känna hur ryggen funkade.

Och den funkade inte så bra. Men, men. Jag var nr 2 i vårt lag och det var så mkt folk i fållan i början och VDn sprang ju snabbare än vad han sagt, så vi hade lite svårt att växla pinnen där i början. Men sen fick jag den och så stack jag iväg. Blev lunketempo, men första km var nog väldigt lätt för den rullade på i 5.04. 

Jag hade värmt upp lite och då kändes det ok att springa, men medans jag sen väntade kände jag att nacken/axlar/rygg var stelt. Men jag joggade på under min del av varvet där. Det var rätt kul att springa där på en bana, och jaga kilometerskyltar. 

Men jag var stel i ryggen och kunde inte springa alls såsom jag brukar, och det var lite segt. Gick t.om i nån "backe". Men jag joggade på och kom i mål på 28 min. Skönt att vara klar och att det bara var 5km. Och nu visste jag till 100% att jag behövde hitta en ersättare för mig till ÖtillÖ. Det var bara att inse, kroppen funkar inte såsom jag vill just nu.

I planen hade jag tänkt vara med på Bellmanstafetten och lägga till 2 varv till min del, för att få ihop ett bra kort långpass med olika farter. Detta var inte att tänka på idag. Så nu blev det istället trevlig picknick med laget. Alla var nöjda och glada med sin insats, och det snabba laget sprang snabbt! Och det mindre snabba laget var nöjda med! Visst var jag snäll som tog sistaplatsen på kontorets lista, haha. Jag kan ta det. ;)

Sim- och aquathlonförsök

Förra veckan började bra på måndagen, men fortsatte inte i samma stil. I tisdags var jag och simmade på morgonen på e-badet, näst sista dagen i ute-50an. Nu är den stängd och sommaren är slut på riktigt. Snart får man börja harva inne istället!

Jag fick till ett helt ok pass där på morgonen, med lite paddelträning, och uppdelat på lite set. Jag tog det ändå lugnt och körde bara knappa timmen. 

På kvällen åkte jag sen till Hellasgården för aquathlon, (Ö-till-Ö-träning) med simgänget. Källtorpssjön var otroligt vacker, så stilla och fint vatten och fin kvällssol. Jag bytte om till den avklippta våtdräkten, skor, strumpor och paddlar. Och mössa och goggles som vanligt. 

Sen började vi med lite insim runt i sjön. Jag simmade på rätt lugnt och kände på vattnet, hur det känns att simma med skorna, och alla prylarna. Men efter ca 15 min simning så kändes det inte bra i kroppen igen. Det var stelt i bröstet/ryggen och det satte sig på andningen. Inte panik-känsla, men jag kunde inte ta djupa andetag. 

Satte mig en stund på bryggan och filosoferade och självmasserade nacken/axlarna, och tog det lite lugnt. Men hoppade sen i igen och hängde med och körde passet ändå, om ändå lugnt. Vi simmade fram och tillbaka till en utstickande halvö, hoppade upp sprang över ön, i vattnet igen och höll på sådär fram och tillbaka.

Sen stack vi över till andra sidan och sprang lite mer mellan simningarna. När jag väl sprang och blev varm kändes kroppen bättre, men det var ingen allmänt bra känsla två veckor innan race. Jag körde klart passet och det blev 70 min i sjön, roliga minuter med sällskapet, men jag är så trött på min jobbiga rygg.

Och resten av veckan blev tyvärr inte bättre. Efter detta blev jag sen mer stel, och med värk i ryggen blir man ingen glad människa tyvärr. Det blev sen vila, och naprapatbesök och snabbknäckningar. Stela muskler och svårt att knäcka ut ordentligt. Och mer gnäll från min sida. Blä. Mycket vila och lite träning helt enkelt. Och allt jag vill är ju bara att kunna träna! 

Brunnsviken runt

Äntligen blev det löpning! Åh vad skönt det var. Ikväll stack jag ut med min kollega J direkt efter jobbet. Jobbar ju vid Norrtull så Brunnsviken ligger precis runt knuten. 

Sist vi sprang här ihop var innan semestertiden juli, så nu var det dags. Det är fina vägar, och fin utsikt när man springer längs med vattnet hela tiden. Lite terrängigt på vissa ställen, annars stigar och vägar, och lite klippor och trappor på det.

Vi sprang iväg i strack under 6-tempo och höll snackefart en stor del i början. Jag var lite segstartad men efter ca 15 min var jag varm i kroppen och kunde trumma på i ett ok tempo. Vi sprang på, och upp och ner i terrängen och i trappor. På slutet när det äntligen blev ok stigar igen, ökade vi omedvetet upp tempot till 5.20 och sprang på. Fick upp flåset lite och det kändes skönt. Kroppen är på G!

Det blev en riktigt skön kvällsrunda. Sen promenerade jag hem från jobbet och körde core-bollövningarna hemma, och stretchade noga. En skön måndagkväll!

Löpning
Totalt: 11.7 km
Tid: 1:11:48 min
Tempo: 6:08
Puls (medel/max): 129/181

Farthinder

Jo jag är här, jag har bara råkat ut för ett litet farthinder på vägen till nästa utmaning. I slutet på förra veckan sprang jag återigen i Karlberg, denna gången med trevligt sällskap.

På lördagen hade jag lyckats få en plats till midnattsloppet, bara för skojs skull, men då jag vaknat upp och böjt mig ner för att plocka upp nåt på golvet så "pang" smäller det till i ländryggen.

Som tur var var det inte diskrelaterat (jag vet hur diskutbuktning (steget innan diskbråck) känns och det gör skitont på ett annat sätt), utan nu var det nog bara en sträckning i någon muskel. Men ont gjorde det, och jag kunde inte göra nåt vettigt alls under helgen. Istället för midnattslopp blev det akuttid hos massör på söndagen, och promenaden dit/hem räckte gott och väl för min rygg/rumpa. 

Så det blev en liten setback för min träning inför ÖtillÖ. I veckan har jag vilat, ätitColtingvåfflor, och ryggen har känts bättre för varje dag. Har varit på massage igen och fått en "Ok" att träna på, nu är musklerna mer återhämtade än veckan före sträckningen så det går ju på rätt håll.

Det har blivit en del raska promenader, 2 simpass på vardera 45 min (halvering av mina vanliga pass), och en del coreövningar hemma. Lite, men jag är glad att iaf vara igång igen. Målet nu är att ha en så pigg och fräsch kropp som möjligt med den formen jag har nu. Jag vill undvika sura muskler på tävlingsdagen. Imorgon ska jag springa lite igen tänkte jag, äntligen!

Jag har hittat Karlberg!

Jag bor nära Karlbergskanalen. Jag står alltid mitt emot Karlbergsslott på andra sidan vattnet när jag börjar mina löparrundor. Oftast går de runt kungsholmen, mot Solna eller väldigt sällan bort över västerbron.
Men jag vet att det SKA finnas "terräng"spår i parken som hör till Karlbergområdet. Men jag har liksom inte riktigt vågat mig utanför mina vanliga stråk, och tagit mig dit. För några veckor sen var jag nära, när jag kom tillbaka från en runda mot Solna. Men så blev det inte av.

Igår kväll skulle jag dock testa! Jag sprang över bron och bort till Karlberg, och så in genomg grinden och så på upptäcktsfärd för att leta upp spåren. Det skulle finnas från 1-4km långa och gå runt, runt där inne visste jag. Jag hittade ett spår och började springa där tills jag sen bara kom till startpunkten.

Där valde jag sen 4km spåret och tog det en sväng. Blev lite virrvarr då jag inte var så bra på att följa skyltarna i början. Men till slut hittade jag runt. Det var på grus/jordvägar i skog, under fina träd, några små backar, förbi en fotbollsplan, förbi stängsel ut mot motorvägen och förbi tennisbanor. Och ja just ja, förbi hinderbanan på Karlberg! Där vågade jag absolut inte mig in! :)

Jag sprang runt där och bara njöt av att hitta nya vägar att springa på. Och sen hade jag ju så massa sällskap även om jag sprang själv. Det kändes som ett litet träningsmecka! Jag blev omsprungen ibland och hade någon att följa. Dock inte då jag sprang vilse!

Men när jag hittat runt ett varv var det lika bra att ta ett till. Nu lärde jag mig banan och gillar man rundbanor och har guldfiskminne så är ju Karlberg jättefint område att springa på! Vad glad jag är att jag vågade mig dit, efter att ha bott mittemot i 4 år nu.

Jag sprang på så gott jag kunde där upp och ner för de små backarna. Ibland kom nån låt på ipoden som gjorde att jag bara fick massor med extra energi och jag bara ökade på! På slutet sprang jag sen hemåt i rask fart. Kändes riktigt bra att få upp flåset och springa en skön kvällstur. Vad glad jag är som hittade skog så nära. Ja bor man mitt inne i stan får man vara glad för en liten skog iaf. Bättre än bara asfaltdjungel!
Sen när jag kom hem passade jag på att köra styrketräningsprogrammet. 20 min benböj och höft och rörelseövningar. Skönt svettigt!

(Bjuder på löparsoundtrack nedan, ni som lyssnat på mina förra tracks, har nog koll på vilken typ av musik jag springer till! Musik som får en att dansa, får mig att springa snabbare! Och den ska alltid spelas högt och med bra bas!)
Löpning
Totalt: 12.5 km
Tid: 1:17:08 min
Tempo: 6:11
Puls (medel/max): 150/173

Så här glad blir man när man äntligen ska ut och springa!

Cykelmisär en söndag

Igår söndag skulle jag och Karin (aka massör-triathlet-Norseman-kompis) träffas för att cykla lite. Ja en söndag är ju bra för cykling, och det var otroligt längesen jag var ute och cykeltränade. Har ju mest laddat, tävlat, laddat, och ja vilat på sistone.

SMHI sa regn under dagen, men enligt dem skulle det komma först kl.13. Perfekt tänkte vi, vi ska ju inte vara ute så länge så då hinner vi hem.

Men det skulle bli en dag som inte riktigt var vår dag. Vi möttes kl.08 för att cykla ut mot Färingsö. Jag hade racern (som jag inte kört på sen VR, och alltså bytt hjul på nu). Pumpen hade jag inte hemma, och inget CO2 munstycke heller. Tog med 2 patroner, misslyckades ÄNDÅ med att fylla två däck med dem med hjälp av Karin, så vi fick sen cykla hem till mig och pumpa med en liten pump för att jag ens skulle kunna cykla idag.

Ok, då var vi iaf på väg, på två cyklar. Redan på första bron, över till Alvik (vaddennuheter) kände jag att cykeln inte var på G. Den gillade att växla själv helt enkelt, det bara sa rassel-rassel och så växlades flera växlar på en gång. Störigt! 

Oh well, jag försökte tänka bort det och vi cyklade på och snackade. Tog det lugnt. Ut till Drottningholm och Färingsö och vi cyklade på där på rätt tomma vägar, skönt! Det började komma ett litet lugnt sommarregn, bara små droppar sådär. 

Vi körde på, jag förbannad på min cykel som jag ändå stannat och försökt meka med växlarna på, och vi rullade mest och trampade ur benen. Ingen riktig power, men det var nice att cykla ändå. Men jag kunde inte ta i ordentligt, och absolut inte stå upp i backarna, för växlarnas strul. Så Karin var snäll och sympati-satt i alla backar :)

Oh, vad jag önskar jag kunde MEKA med cykeln. Jag försöker verkligen lära mig, men jag liksom fattar aldrig vad jag ska göra - ändå! Jag vet att man ska lägga växeln på ytterlägerna och sen skruva lite på skruven som vajern sitter i, men det liksom hände ju inget, det funkade inte. Och sen glömmer jag alltid bort vilket håll man ska skruva på, och vilket håll jag HAR skruvat på... Suck! Hopplöst. Man skulle haft en cykelmekaniker stand-by alltså.

Oh well, så vi cyklar där iaf på vår vanliga runda på ön. Kör dock en lite kortare variant, inte ner till Björkvik. Det får räcka bra med de mil vi samlar på oss. Och på hemvägen är vi nog glada att vi valde korta vägen.

Då börjar det nämligen regna mer ymningt och till slut bara öser det ner i samband med åska. Det forsar vatten överallt, sprutar vatten från bilar som kör förbi, och det är risk för vattenplaning hela vägen hem! Vi möter några cyklister på väg ut, och jag är jäkligt glad för att vi kör hemåt! 

Vi blir så blöta man kan bli. Mättade cykelkläder kan man säga. Och plask i skorna. Men det är iaf bättre att det är 17 grader och regn, och inte 5 grader och regn! Bara man trampar på håller man värmen. Det regnar så mkt att det mest är komiskt :)

Så hem kommer vi till slut, det blir en kort runda på 8 mil, och 3h 10 min cykeltid. (Lite mer tid med en kort kaffefika på macken). Jag kommer hem och duschar en skitig cykel i duschen. Sen får jag sms från Karin: punka och ännu mera regn på vägen hem till sig.

Ja kan det bli mera misär? Rätt skönt att komma in sen och värma sig med en dusch och vara nöjd med att iaf ha tränat litegrann. Men meterolog alltså, kvalificerad gissare! SMHI kan lägga ner! :)

Tränat och inspirerats

Jag har tränat två pass idag och mellan passen har jag följt och inspirerats av alla hjältar som kört Kalmar Triathlon. Jag har följt de i täten och fascinerats över hur snabba de är(Pontus Lindberg och Camilla Larsson som vann) men även alla jag känner som kört sina första, andra, tredje eller t.om femtonde ironman! Alla insatser är otroliga, och får mig att vilja köra på mer jag med.

Jag har även inspirerats lite av mina vänner här på hemmaplan. I går fredag var jag ledig och stack till e-badet och simmade ett kort pass. Det blev knappt 45 min simning, och det var första poolpasset sen FF. Kändes ju lite segt i ryggen fortfarande, men jag tänkte att nånstans måste jag ju börja. Solen sken och jag jobbade på baddräktsbrännan.

Senare på dagen mötte jag upp med min marathonkompis Karin. Hon är grym, satsar på löpningen och har sprungit marathon i 8 säsonger. Började på ca 4:30 och har nu som bäst 3:09 i Sthlm och jagar sub3 i Berlin. Vi tog en lång och rask promenad runt holmen, både fram och tillbaka. En målmedveten tjej att få inspiration från!

Mina två pass idag har varit snackejogg-löparpass båda två. Imorse träffade jag Sofie, som sprang som uppvärmning till mig, för att jobba ihop ett långpass. Morgonen var tidig och det var skönt ute, svalt och inte så många människor (än). Vi sprang runt årstaviken i behagligt morgontempo. Hade mkt att prata om och tiden bara försvann. Det kändes ok att springa, men mot slutet blev jag trött. Låg på energi kanske? Men jag tog mig hemåt sen och fick ihop 75 min löpning.

Lite vila på det och lite Kalmarföljande hemma och sen var det plötsligt efter lunch och dags för löppass nr 2. Nu med Mia, och vi mötte varann i helt färgmatchade kläder! En färgklick som passade bra in där vi sprang längs med karlbergskanalen där det var ett helt gäng Prideparadsfolk ute i gummibåtar i vattnet. Galet. 

Vi sa "vi springer väl kort va?" och menade då båda ca 10km. Det blev en sväng runt kungsholmen, med lite klipopr inkluderat. Ännu en snackejogg och vad vi babblade. Riktigt kul med sällskap och kul att höra vad alla har på gång i sina liv, och vad som planeras för hösten. Det finns ju många löplopp som kommer här snart i augusti/september. 

Så på två riktigt trevliga pass fick jag ihop 2h 15 min löpning idag. Nästan ett långpass alltså! Kroppen funkade bra, benen ok, ryggen fortfarande "lite" stel. Inga problem att springa, men inte i form för nån IM precis.

Har varit kul att följa alla i Kalmar idag. Grymt bra jobbat allihop!

Tävlingsabstinens

I helgen är det Kalmar Triathlon, eller Järnmannen som den kallas. Sveriges enda triathlon på ironmandistansen. Efter att ha kört där i 3 år, 2008-2009-2010 bestämde jag mig förra året för att testa nånting nytt, lite andra IMs utanför Sveriges gränser.

Det har varit kul att köra andra tävlingar också (Challenge Barcelona, IM Korea och nu sist IM Germany), men nu känns det faktiskt rätt konstigt att inte köra den tävlingen som är "triathlontävlingen" i Sverige. Som "alla" som kör långt tränar inför, och som jag själv gjort de senaste åren.

Jag känner många som ska köra, och kommer att heja på er alla. Men det blir hemifrån. Det är också som ett stort meet-up med hela Sveriges triathlon på plats, antingen tävlandes, minglandes eller hejandes. "Alla" är där.

Och jag tänkte länge att jag skulle åka ner och vara en del av hejarklacken. Men jag känner faktiskt att jag inte fixar det. Jag är less efter Frankfurthistorien och är istället otroligt sugen på att vara med och tävla, men kroppen är inte med på det, det vet jag.

Så jag är självisk och stannar hemma, för min egen skull. Att heja på i FF var en sak, men att stå och titta på, under ännu en tävling det orkar jag inte. Jag behöver träna om jag inte tävlar själv. Jag är avundsjuk på alla som är tävlingsnervösa just nu, och som är laddade för att köra. Jag saknar den känslan just nu!

Så jag stannar hemma och tränar istället. Tränar på nu under min lilla långhelg så att jag kommer igång med allt, och kan börja få ordning på kroppen innan ÖtillÖ.

På tal om triathlontävlingar och ÖtillÖ, så kör ju även min ÖtillÖ-lagkamrat Elin en ironman på lördag. En av de mest äventyrliga och coolaste av Ironmans: NorgesNorseman! (som även min kompis-massör-triathlet-Karin körde förra året!) En rätt extrem ironman kan man säga: simning i en fjord, cykling point to point över fjället och sen löpning som avslutas med bergsvandring upp till en topp. 

Ja det är nog bra hon kör slut på sig lite, så vi blir mer jämna till skärgårdsäventyret! Jag tränar på här hemma och hejar på alla som kör ironman. Kommer följa er online så gott det går.

Lycka till alla som kör! En Ironman är något av det roligaste man kan göra! (och jobbigt, och tufft, men vilken kick ändå!)

Målgång 2010

Löpning på stela ben

Idag satte jag igång med lite löpträning igen, på hemmaplan. Efter många vilodagar och ingen riktig urladdning byggde frustrationen och träningsabstinensen upp sig, så det var ett lätt val att ta mig ut ikväll!
Blev den lilla snälla rundan runt Kungsholmen, den där man skippar fredhällsklipporna och tar kortaste vägen runt. Mina ben var stela och jag hade grym träningsvärk från styrketräningen igår med Andreas. Det var alla små muskler i benen som inte brukar jobba så mkt som nu var stela (samt insida lår, magen, rumpan).

Jag tog det riktigt lugnt i början och det kändes bättre och bättre i benen när cirkulationen kom igång. Jag sprang på och lyssnade på musik och lät kroppen bestämma tempot.
Efter några kilometer ökade jag upp tempot från 5:50 till 5:10 och det var riktigt skönt! Flåset kom igång dock och jag kände att det var tungt. Nu var det konditionen som begränsade och inte benen. Hur sjutton kunde jag köra en IM för 5 veckor sen? Nu var det absolut lagom med 7km, haha.

Jag peppades dock av min grymma musik, och här nedan delar jag med mig av kvällens soundtrack. Det finns ju faktiskt forskning nu som visar på att man springer snabbare med favoritmusiken i öronen!  (med musik hör man inte flåset, och slipper känna sig lika trött. Funkar hyfsat på mig, det är bara omgivningen som hör en bra när man kommer!)

Efter löpningen körde jag sen under 20 min mina styrkeövningar från igår här hemma. Det var benböj av olika slag, med rörlighetsövningar för rygg samtidigt. Benen kändes ordentligt, och jag fick kämpa på för att bara ens gå igenom mitt program. Men det tar iaf, och förhoppningsvis får jag ordning på rörelserna framöver och kan bli stark också!

Löpning
Totalt: 7.8 km
Tid: 44:40 min
Tempo: 5:44
Puls (medel/max): 161/184

På det igen

Det har gått 1,5 vecka sen brytet i Frankfurt. Jag är nu på väg tillbaka till träningen igen, efter att ha tagit det lite lugnt. 

Ryggen är lite stel och knakig, men bättre än vad den var förra veckan. Gick till mina massörer/kiropraktorer och fick massage och utknäckning. Det syntes tydligen på ryggen att den var arg. Muskelinflammation i bröstryggen och hårt låsta kotor där med. Men nu har det släppt litegrann.

Känns ändå rätt ok att få det utlåtandet om ryggen. Då känns det mer som att jag gjorde rätt beslut att bryta och att det absolut inte gick att köra. Det var alltså inget fall av den inbilliske sjuke, eller lathet, utan ryggen sa ifrån. Det känns ju alltid segt att bryta en tävling, men nu vet jag att jag gjorde rätt, och får gå vidare mot nya mål!

I helgen passade jag på att slappna av lite, jag åkte till syrran med familj i Onsala. En långhelg med lek med barnen, bad i havet där jag passade på att simma mellan bryggan och en flotte, och sen lite cyklande (på vanlig cykel dock) och ett kort löppass en varm morgon. Jag hängde även med syrran till gymmet och körde en lugn version av hennes styrkepass. Intressant! Det var en trevlig helg vi fick till. Jag fick lite semester som faktiskt var semester! :)

Idag var jag på gymmet igen, denna gången med PT-Andreas. Jag har beslutat att satsa lite mer på att bli stark i kroppen. Det är så lätt att man bara kör styrka/rehab övningar när man har problem, och sen "glömmer" man bort den träningen när det inte känns nåt. Ja för simma, cykla, springa ÄR ju roligare träning tycker jag iaf. Men den här styrketräningen och bålträningen är viktig. För ska jag palla med alla tävlingar som jag vill köra så måste det finnas en stark kropp under huven!

Så vi körde igång vårt samarbete. Vi gick igenom mina svaga/starka delar, och testade en massa intressanta övningar. Min rörlighet är ett problem kan man lugnt säga. Men det ska jobbas på framöver!

Jag sätter lugnt igång med träningen nu igen, och siktar mot nästkommande mål här i höst: Ö till Ö!

DNF

Ja, ni som följt resultaten har väl sett redan, men det blev alltså en DNF (did not finish) på Ironman Frankfurt för mig. Det gick helt enkelt inte, kroppen sa ifrån och det rätt rejält.

Nu vet jag iaf att 3 veckor är för kort tid mellan IM lopp för min del. Ja för min kropp iaf, den pallade inte. Ryggen är ju min akilleshäl och musklerna där var nog för trötta och inte återhämtade så de gnällde högt.

Korta storyn: kramp i ryggen och andningssvårigheter är ingen bra kombo på Ironman.

Långa storyn: Problemen började tyvärr redan på simningen. Efter halva simningen och sen varvning på land var det inte långt innan jag började känna mig konstig ute på andra varvet. Inte långt kvar men jag fick kramp i bröstryggen, svårare att andas och fick lite panikkänsla i vattnet. Plötsligt kändes de sista 1500m otroligt långa. Jag simmade på, försökte hålla mig lugn, bara klara av den, men jag kom knappt framåt. Jag hade ingen kraft i varje tag längre. Som splittiden visar så tappade jag 15sek per 100m på sista simdelen. Det är mkt, så visst var det nåt som hände där.

Tänkte iaf att bara jag blir klar med simningen så kan jag cykla sen! (Hade ju också lite ont i ryggen under simningen i Korea, och där kunde jag sen cykla!) Var uppe efter 1.25, som inte är någon toppentid för mig.

Tog mig igenom växlingen på rätt lång tid, det var ett stort område och först skulle man ta sig upp för en sandbacke. Jag tog det rätt lugnt och promenerade upp, ville inte riskera kramp i vaderna eller nåt sånt. Kallt, regnigt, men jag slängde på extra vindväst och alla grejer, sen iväg på cyklingen.

Kände dock direkt att det var något fel. Jag hade nu mer kramp i övre delen av ryggen och kunde inte alls cykla. Rullade mest på lite och funderade på hur jag löser det här. Hade ont och hade svårt med andningen, att ta några djupa andetag gick inte. Att ligga i tempobågen testade jag, nope funkade inte. Drack en del, försökte intala mig själv att jag kunde tänka bort det. Gick inte nåt vidare. Käkade en snickers för jag tänkte att det kanske hjälper med energi. Fick sen stanna rätt snart och stretchade ut ryggen. 

Cyklade vidare, men rullade mest, kändes rätt hopplöst. Bestämde mig för att bryta när jag kom in till centrum där cykelloopen började (efter 12km). Väl där stannade jag i en korsning, hade sjukt ont i ryggen och var helt anfådd och hyperventilerade en del. Helt galen känsla, något var fel. Men så kom det fram två tyska kvinnor direkt och började hjälpa mig. Jag förklarade halvgråtande mitt problem och de masserade ryggen, höll upp parapy mot regnet och peppade mig. Jag skulle ju bryta, men kunde inte göra det där och då. Jag kunde ju försöka lite till, tänk om det släpper och jag vill ju så gärna köra!

Gav mig iväg igen men kunde inte köra alls. Inte ens träningsfart. Rullade fram och blev hejad på av publiken men blev nästan bara ledsnare. Fan vad det här var surt. Jag VILL ju! Och jag vet ju hur det kan kännas när det funkar. 

Jag rullade kilometer efter kilometer, korta andetag, kramp i ryggen, ingen kraft nånstans och helt slut efter att bara cykla lugnt. Inte konstigt när man inte kan få luft som man ska. Kom efter den första backen fram till första aidstationen. Hade nu sen länge bestämt att det går inte. Såg ändå på klockan att jag gett det en ordentlig chans att släppa, hade varit ute rätt länge på de korta 3 milen. 

Kom fram, stannade och pratade med medical teamet att jag hade kramp, inte kunde andas normalt och ville bryta. Var helt slut och ledsen och gråtfärdig, kändes helt knäppt. Blev omhändertagen och satt på en bänk för att vänta på shuttlebus. Fick lite massage av en av medicaltjejerna, på övre delen av ryggen. Jag var rätt nedkyld också då det regnat och varit kallt, och då jag inte alls kört på och fått upp nån värme under cyklingen.

Plötsligt när jag sitter där känner jag mig sämre, blir orolig, säger till tjejen att jag inte kan sitta där, krampen tilltar och jag vill lägga mig ner, för att få det att släppa. Får mer kramp, svårare att få luft och i samband med det antagligen nån sorts panik för plötsligt får jag andningssvårigheter och blir skiträdd. Får inte luft på några sekunder som känns som en evighet, och hyperventilerar efteråt. Har inte känt såhär förut och blir väldigt rädd. Sitter och gråter och försöker få luft och andas i en jämn takt: får koncentrera mig på att andas. Sen är ambulansen där och jag blir inskyfflad i en sådan. Paniken har släppt och jag kan andas, men är fortfarande helt skakis. Men känner ändå att det är pinsamt att stoppas in i en ambulans vid första aidstation på cyklingen. Jag mår ju "ok" ändå. 

Är väldigt nedkyld och skakar, och blir väl omhändertagen av medicpersonalen. Tester, koll och sen iväg till sjukhus där lite fler tester görs, koll på lungor, blod osv, innan jag sen får åka hem till hotellet. Mådde sen bättre så fort jag fick slappna av lite, men det var jäkligt obehagligt innan dess. 

Jag bryter ju rätt tidigt under dagen, bara hållt på i några få timmar. Sen några timmar ambulans/sjukhus/taxi, och sen är jag tillbaka på hotellet efter lunch. Blir en lång varm dusch, och sen tar jag och promenerar längs med banan för att heja på resten av hjältarna som är ute och kör. 

Spenderar resten av dagen att heja fram alla, kollar när Faris tar segern, och hejar på alla jag känner (och inte känner) hela kvällen. Vill vara en del av stämningen även om jag själv inte kunde delta. 

Det är som det är, sånt här händer. En DNF är surt och tråkigt, men det gäller att ta ett beslut där och då, och ett klokt beslut. Och jag känner att det fanns inga andra alternativ just då. Det kommer fler race, jag tar mig upp igen.

Nu fick jag istället glädjas åt mina kompisars framgångar. Det var roligt att heja fram alla längs banan, och det var riktigt roligt på awardsceremonyn/rolldownen i måndags. Hela4st hawaiislots till vår klubb, varav 3 tjejer! Jag blev så glad och excited att jag helt glömde bort att vara ledsen för att jag inte satt där i en finishertröja. 

Triathlon är verkligen grymt: stämningen, deltagarna och sammanhållningen athleter emellan! 

För övrigt var Frankfurt en bra tävling, så mkt som jag såg iaf. Bra arrangerat och många, många funktionärer som ställde upp. Det enda som var dåligt planerat var ju vädret: regn och kallt, men nästa år blir det säkert en 30+ graders tävling igen! Kan rekommenderas, jag får väl också åka tillbaka nån gång och ta revansch. Men just nu: ta hand om kroppen!

Tack för omtanken via blogg/sms!

Målet som hägrade, får ta det en annan gång. Var riktigt kul att vara publik här med!

Imorgon Ironman Frankfurt!

Imorgon gäller det! Nu är det dags att börja tagga ännu mer, för imorgon är det "all in" som gäller! 

Idag har det varit ännu en dag som bara försvunnit, den viktiga saken idag var att åka buss till simsjön och checka in cykel + bikebag + runbag vid T1. Det tog sin lilla tid, men man blev väl omhändertagen på plats, kändes proffsigt. 

Sen gick vi ner för att kolla in sjön och simbanan. Massor med bojar låg ute, så det ska nog inte bli några problem att sikta imorgon. Frågan är dock hur mkt vatten man kommer att simma i, och inte ett människohav? 

När vi stod där och kollade, kom Faris Al-Sultan förbi och skulle simma lite. Vi blev star-struck direkt och vågade till slut fråga om ett idolfoto! Faris är proffs, vunnit Hawaii 2005 och är rankad nr 1 till imorgon! 

Sen åkte vi åter bussen tillbaka in till Frankfurt. Då hann Christer och jag slå vad om vem som cyklar snabbast imorgon. Kul! Nu har jag något nytt också att kämpa för där ute! hahaaa. (Jag cyklade 5 min snabbare än C i Kalmar förra året, men han psykar mig och säger att han är i sitt livs form nu, så vi får se vad som händer!)

Ska bli riktigt spännande! På tal om tider, så får ni gärna gissa min totaltid! Bästa gissningen vinner ett litet IM-pris! Min statistik över körda lopp finns här, så blir det kanske lättare att gissa?

Följ mig imorgon genom att gå in via ironman.com, klicka på IM Frankfurt/Germany och sen Athlete Tracker, eller direkt till ironmanlive.com!

T1 och inplastade cyklar för ca 15 miljoner?

Roger, Faris, Christer och jag. Tur iaf Faris blev bra på bilden :)

Testat banan i Frankfurt

Dagarna bara flyger fram här i Frankfurt! Bara två dagar kvar innan race day nu. Igår flög jag ner på förmiddagen med några klubbkompisar. Skönt med kort flygresa för en gångs skull, inga 30h resor här nu inte. Väl framme kånkade jag väskor via tåg in till centrum och sen till hotellet. En pärs bara det!

Sen lite lunch och strosande i stan (kollade in målområdet) innan vi sen på kvällen stack ut för att springa lite. Vi skulle ta ett varv på löparbanan. Lugnt ju, tänkte jag. På nåt konstigt sätt tänkte jag då Korea banan var 10km på ett håll och denna banan är 10km på ett varv (typ 5km på ett håll) att ett varv på något magiskt sätt skulle vara 5km. Men nej, det är ju ingen halv-IM jag ska köra, det är ju en hel. Så jag blev lite trött mentalt när vi sprang och jag insåg att min kort-korta jogg skulle vara i 10km. 

Men löparbanan var så snäll så. Snäll och fin och platt, och så var det lite kallt också. Kallt men ändå inte. Vädret är lite skumt här nere, kan växla rätt fort när väl solen skiner lite. Och så regnar det lite då och då.

Så vi joggade 10.5km på 1 timme här igår. Det var många löpare ute och man kunde direkt se de som skulle köra IM. Vi syns liksom så väl, helt kittade med alla grejer!

Idag har jag istället cyklat. Plockade upp cykeln igår och mekade ihop den, och fick torka av lite gammal gel och sportdryck från den. Första cykelpasset sen Korea blev det idag, och det blev en del (dock inte hela) av loopen på cykelbanan. 

Kl.11 möttes man vid tävlingsområdet, och vi var väl ett hundratal cyklister där redo att rulla banan lite lugnt. Det var blandat, både hardcoretriathleter med värsta utrustningen till motionärer på vanliga racers. Vi hade en ledarbil, nån följebil och en massa mc's som körde med oss. De körde i förväg och stoppade trafiken i korsningarna så att hela lämmeltåget med cyklister kunde köra utan stopp (förutom när vår ledarbil fick rött) genom hela loopen, som går mkt i stan. 

Det gick inte särskilt snabbt, men det var rätt cool känsla att cykla runt där. Kändes som att vara med i touren eller nåt! Vi körde på en bra bit på loopen, jag hade hittat en egen guide, en tysk som jag hade följe med från hotellet. Han hade kört FF innan och kvalat och allt, och hade en massa olika tips och berättade om banan när vi cyklade. Schysst!

Men så när vi var längst bort på loopen blev det kallare och började ösregna. Lite blixtar och åska på det och det sköna sommarregnet förvandlades till kallt ruskigt regn. Efter ett tag stannade vi igen och de bestämde att vi skulle korta ner banan lite. Så vi tog en genväg och kom sen på loopen igen tillbaka in mot stan. (Blev 55km totalt istället för ca 84km). Och när vi kom tillbaka in mot stan var det på sina ställen helt torrt på marken, och så sken solen igen.

Vi körde iaf på mestadels av loopen och de viktiga delarna: de 3 större backarna fick vi testa och även kullerstenspartiet/backen. Det var rätt distinkta backar ändå, inte särskilt långa men man märkte av dem så att säga.

Frågan är vad det är för typ av bana tidsmässigt. Jättesvårt att säga tycker jag. Ser man på andras resultat kan man ana att man får plussa på minst 20-30 min från en Kalmarcykling, men det är ju också väldigt individuellt. Men banan känns ju "lättare" än Koreabanan iaf, så under 6h borde jag klara? Nånstans mellan 5-6 timmar får jag väl gissa på, då borde jag hamna rätt. 

Det var ju rätt mkt platt och nerför när det inte var de där 3 backarna, men också väldigt mkt svängar och så inne i stan. Hela tiden något att kolla på, och ha uppmärksamheten på. Men det ska bli spännande att köra!

Sen blev det inte mer träning idag. Det har blivit promenerande i stan, en sen lunch, och hämtning av IM väskan med alla prylar, chip och racebags. Och så en sväng på expot såklart. Sen mer käk och till sist råkade det bli en lite för lång kvällspromenad. Men nu ska jag sova gott och sen får vi se vad som händer imorgon. Ladda, ladda, ladda för söndag! Nu har jag dock lite mer koll på vad det är jag ska göra, iaf VAR.

Testlöpningen av löparbanan, som är ca 10.5km (x4 = marathon). Hotellet jag bor på kommer vi springa förbi då flera gånger, precis vid bro 1.